61:e matchen i Borås mot AIK

På måndag kommer AIK till Borås Arena. AIK har endast varit från allsvenskan under tre säsonger och har vunnit 30 allsvenska medaljer genom åren. För Elfsborg är motsvarande siffra 18.
 
Statistiken för de 60 matcher som spelats i Borås i allsvenskan visar att Elfsborg har 25 vinster, 15 oavgjorda och 20 förluster. Målskillnaden är 95-74 till Elfsborg.
 
I allsvenskans begynnelse var AIK det stora rika laget. En förklaring till detta kan vara att AIK under allsvenskans första 20 säsonger var nästan ensamma från Stockholm. Westermalm, Hammarby, Reymersholm och Djurgården gjorde endast ströbesök varför någon konkurrens på hemmaplan inte fanns. AIK var också den rika klubben tack vare sin stora publik.
 
Första gången AIK kom till Borås var i den sista omgången 1926/27 då matchen slutade 1-1 på Ramnavallen. Thure Claesson gjorde hemmalagets mål. 1927/28 träffade lagen på varandra i premiären och Elfsborg vann med 2-1 sedan Thure Claesson gjort mål igen och det andra hemmamålet gjorde Bror Ljunggren. 1928/29 vann Elfsborg klart med hela 4-1 och den gången var det Sven Jonasson, Nils ”Mölndis” Andersson, Bror Ljunggren och Gösta Nordström som förpassade bollen bakom AIK: s målvakt.
 
AIK lyckades därefter med bedriften att vinna fem segrar i följd i Borås från och med säsongen 1929/30 till och med 1933/34. Sviten bröts 1945/35 då Elfsborg vann med 2-1 efter att Karl-Erik Grahn svarat för båda Elfsborgsmålen.
 
En legendarisk match var givetvis i den sista omgången 1935/36 då det stora publikrekordet med 16 348 sattes på Ramnavallen och Elfsborg med en 4-1 seger kunde säkra sitt första allsvenska guld. Den dagens hjältar i målprotokollet lystrade till namnen Åke Samuelsson, Sven Jonasson, Gillis Andersson och Karl-Erik Grahn.
 
Under de kommande nio matcherna vann Elfsborg sju och två slutade oavgjort. Alla de gamla storspelarna förtjänar ett omnämnande och Åke Hallman räddade den ena hemmapoängen i 1-1 matchen 1936/37. 1937/38 var Knut Johansson och Åke Samuelsson målskyttar vid 2-0 segern. Nästa match under Elfsborgs andra guldsäsong var Knut Johansson matchvinnare med två mål då AIK gjorde ett.
 
Tredje guldåret 1939/40 möttes lagen i sista omgången. Elfsborg hade ledningen med 30 poäng före IFK Göteborg som stod på 29. AIK låg i mitten av tabellen och skulle normalt inte ha någon chans på Ramnavallen. Matchen gick programenligt till en början då Sven Jonasson gjorde 1-0 efter två minuter och Knut Johansson utökade ledningen efter en dryg halvtimmas spel. Guldet tycktes klart i pausen men i den andra halvleken strulade det till sig rejält. AIK tilldömdes en straffspark efter 67 minuter men Åke Sandberg klarade Åke Anderssons skott och allt såg klart ut. Sista kvarten skulle bli en mardröm för Elfsborg. Efter att Kurt Kjellström reducerat i 73: e minuten så kvitterade Holger Belin när tre minuter var kvar. IFK Göteborg ledde samtidigt på Olympia mot Hälsingborg med 2-1 och nu hängde guldet på en skör tråd. AIK pressade men 2-2 stod sig och Elfsborg var mästare med bättre målkvot. Det var förresten sista gången detta räknesätt tillämpades – alltså antalet gjorda mål dividerades med antal insläppta – men än i dag lever detta begrepp märkligt nog kvar och används felaktigt då man menar målskillnad.
 
1940/41 vann Elfsborg sin största seger mot AIK i Borås då det slutade 5-0. Nils Samuelsson gjorde två mål medan broder Åke Samuelsson, Erik Schönning och Karl-Erik Grahn svarade för var sitt. Nästkommande säsong var Knut Johansson matchens ende målskytt. 1942/43 gjorde Elfsborg fem mål igen och AIK denna gång två. Sven Jonasson två, Evert Grahn, Knut Johansson och Gillis Andersson gjorde hemmamålen. Tre måls marginal blev också nästkommande säsong då det slutade 4-1. Evert Grahn var tvåmålsskytt och Sven Jonasson och Helge Johansson gjorde ett vardera. Elfsborg fullföljde sin segersvit 1944/45 då det blev 3-2 och Sven Jonasson, Helge Johansson och Axel Stenholm var målgörare.
 
Efter detta följde tre AIK-vinster i rad där det blev 1-0, 2-0 respektive 3-0 till Gnaget.
1948/49 stack Elfsborg emellan med en 4-2 seger efter att Rune Rosén gjort hattrick och Egon Dahlgen ett mål. 1949/50 slutade matchen mållös och 1950/51 hjälpte det inte AIK att de vann med 3-1 – Kurt ”Kocken” Söderström målade för Elfsborg – för AIK åkte ur allsvenska för första gången. AIK kom tillbaka genast och när de kom till Ryavallen vann de med 2-1 efter att Henry Larsson gjort Elfsborgs mål. 1953/54, detta olyckliga Elfsborgsår, blev det 1-1. Lasse Råberg räddade hemmapoängen men det hjälpte inte. Division II var vad som gällde för Elfsborg efter den säsongen.

När Elfsborg gjorde comeback 1961 var AIK ett bottenlag. Ja, de var så dåliga att de åkte ur allsvenskan efter en sällsynt spännande avslutningsomgång. Hammarby låg under hemma mot IFK Göteborg med 0-3 samtidigt som AIK spelade mot bottenkollegan Degerfors på Stora Valla. Hammarby gjorde det oväntade och kvitterade till 3-3 nästan samtidigt som Boråsdomaren Assar Isaksson modigt blåste en korrekt straff för Degerfors när en kvart återstod. Göran Kummelstedt gjorde mål och då Tord Grip ökade till 2-0 var AIK ett division-II lag. På Ryavallen förlorade AIK med 2-1 sedan Sören Häggström givit AIK ledningen, Wigar Bartholdsson kvitterat och Henry Larsson slagit in segermålet för Elfsborg.
 
Henry Larsson var målskytt såväl 1963, denna gång tillsammans med Jens Söderberg, då det slutade 2-2 som 1964 när Elfsborg vann med 3-0. Henry fick hjälp med målen av Gert Christiansson och Lars-Åke Gunnarsson denna gång.
 
AIK var riktigt besvärliga för Elfsborg såväl 1965 som 1966. 1965 vann AIK med 2-1 på Ryavallen i en match som var den sista i en förlustsvit på tre raka för Elfsborg. Ove Grahns mål räckte inte och denna förlust kostade så småningom Elfsborg det allsvenska guldet detta år.
1966 vann AIK avslutningsmatchen med 1-0 och med detta förlorade Elfsborg andraplatsen till Norrköping.
En annan viktig match var 1969 då båda lagen var involverade i bottenstriden och Elfsborg räddade 1-1 via ett sent självmål av Paolo Bruchi i AIK som nickade bollen i eget mål. Det var tredje året i rad som matchen lagen emellan slutade 1-1.
 
1970-talet gav endast två AIK-vinster på Ryavallen men den ena av dem var oerhört betydelsefull. 1979 var AIK bottenlag – de åkte faktiskt ut – men segern med 1-0 på Ryavallen i den 24.e omgången spelade bort Elfsborgs chans att vinna guld också denna gång. I stället vann Halmstads BK.
 
På 1980-talet var det tvärt emot. Av de sex matcher som spelade vann Elfsborg endast en. Det var 1987 som Elfsborg först i den nionde omgången tog årets första seger då Ulf Köhl avgjorde mot ett svagt AIK med matchens enda mål. Det skulle dröja åtta matcher till innan nästa seger kom, denna gång mot Hammarby. Men då var det för sent. Elfsborg åkte ut som sista lag.
 
I comebacken 1997 var Elfsborgs segersiffror 3-1 med Mats Rotting, Anders Thorstensson och Fredrik Berglund som målskyttar. Efter att det slutat oavgjort 1998, 1-1 efter mål av Anders Svensson, 1999 2-2, mål av Anders Svensson och Stefan Mogren, vann AIK tre raka segrar med uddamålet. 2000 och 2001 var segersiffrorna 2-1(Elfsborgsmålen av Fredrik Berglund respektive Johan Karlsson) och 2002 med 1-0. Lägger man därtill segern i cupfinalen 1997 (2-1) som spelades tre dagar efter den allsvenska matchen och 2002 års AIK seger i semifinalen i Svenska Cupen (1-0) så hade Elfsborg sju raka i Borås utan hemmaseger.

Sviten bröts 2003 efter en match vi minns med välbehag. Elfsborg presterade sitt bästa spel på många år och dessutom glömmer vi aldrig de två fantastiska mål som
Hasse Berggren slog till med vilket gjorde att matchen slutade 2-0.
 
Det blev en ny gulsvart seger 2004 i en match där AIK gjorde matchens enda mål i egen bur.
Detta var signifikativt för AIK denna säsong då laget för tredje gången i historien så småningom ramlade ur allsvenskan.
 
GULDÅRET 2006  var matchen i den 17: e spelomgången en ren seriefinal. AIK var serieledare en poäng före Elfsborg och skulle också så förbli efter matchen.  Det blev en tät match som slutade 1-1 efter att Andreas Augustsson nickat in en hörna och Daniel Mendes kvitterat från misstänkt offsideposition. Den tuffa matchen gav också två utvisningar, en till vadera laget. AIK ledde serien också efter 17 omgångar men gjorde det inte efter 26.

2007 spelades matchen på Borås Arena endast tre dagar efter att Elfsborg vunnit med 1-0 på Råsunda. Elfsborg lyckades med något som är svårt, nämligen att besegra samma motståndare två gånger inom fyra dagar. Elfsborg tog ledningen genom James Keene i den första halvleken och i den andra gjorde Mattias Svensson sitt livs solomål då han tunnlade AIK-försvaret och rullade in bollen bakom Daniel Öhrlund.
 
Mikael Häggström