Jan Ericson

I dessa dagar när U21-EM startar tycker jag det är på sin plats att berömma Elfsborg för klubbens sätt att släppa fram klubbens egna och andra lokala klubbars unga förmågor.

Sedan återkomsten i allsvenskan 1997 har ett stort antal unga spelare fått chansen att prova spel i Elfsborgs allsvenska trupp. Alla har inte gjort succé, en del har inte platsat i truppen, men ett antal av de egna talangerna och unga spelare från småklubbarna i Sjuhärad har fått chansen och också tagit vara på den!

     Det säger sig självt att det är mycket svårt att slå sig in i Elfsborg starka A-lagstrupp. Endast några få nya spelare tar sig in i A-laget varje år. Men de andra duktiga unga förmågorna blir sällan lottlösa, många blir i stället en förstärkning i andra klubbar, i Allsvenskan, i Superettan eller ibland till och med utomlands. Hur bra hade exempelvis Trelleborg lyckats i allsvenskan utan gulsvart förstärkning?

Sverige har idag två U21-lag, ett med ”äldre spelare” som deltar i EM, och ett lag med lite yngre spelare som skall försöka ta sig till framtida turneringar. Elfsborg har tre spelare i U21-landslagen – Denni Avdic, Emir Bajrami och Daniel Nordmark – och flera som bankat eller bankar på dörren.

     Är det då så noga om man köper färdiga spelare på marknaden eller själv tar fram nya förmågor från den egna ungdomsverksamheten eller från småklubbarna i närheten? Ja, jag tror faktiskt det. I dagens fotboll är alltför många spelare och tränare enligt min mening handelsresande i fotboll. Man byter klubbar regelbundet, går till den som betalar bäst, och ser det som vilket jobb som helst. Klubbkänslan spelar mindre roll, och en spelare som publiken uppskattat ett år kan plötsligt återfinnas i motståndarlaget. För oss i publiken är detta ganska frustrerande. Vi vill att våra spelare och tränare skall ha en stark klubbkänsla. Vi vill kunna följa unga spelare från bygden i deras karriär. Visst är det naivt om man tror att detta skall fungera som det gjorde förr, men Elfsborg är ändå ett exempel på att en allsvensk klubb faktiskt kan blanda toppvärvningar från andra klubbar med egna förmågor, och därmed ändå behålla den lokala kopplingen till Sjuhärad.

     Jag är övertygad om att Elfsborg på detta sätt lockar mer publik, fler sponsorer och dessutom får större utrymme i media. För visst ökar intresset och känslan för en klubb om grannens  eller arbetskamratens son spelar i Allsvenskan, eller om det i Elfsborg finns en spelare från den egna orten i laget? Visst blir det roligare för unga spelare i andra lag att följa Elfsborg om man vet att det i vart fall finns en liten möjlighet att man faktiskt själv kan vara en allsvensk gulsvart spelare en dag? Min tro är att den lokala förankringen också är en mycket viktig anledning till att Elfsborg som en av få allsvenska klubbar ökar sina sponsorintäkter till och med i dagens bistra tider.

Samtidigt är det avgörande att Elfsborg skapar en riktigt bra relation till alla andra klubbar i området. Det är där delar av framtidens Elfsborg utvecklas. Elfsborg tjänar ekonomiskt på att framtidens spelare utvecklas i småklubbarna och sedan tar steget till gulsvarts juniorlag för fortsatt utveckling den dag det är dags – i stället för att som vissa andra klubbar bara köpa ihop ett färdigt lag. Och småklubbarna får bra betalt av Elfsborg och har sedan också chansen att få ytterligare pengar den dag Elfsborgs spelare tar steget ut i stora världen som välbetalda proffsspelare. Elfsborg blir på detta sätt en viktig del av fotbollen i hela Sjuhärad, med hundratals farmarklubbar som stöd!

     Ytterligare en viktig sak hos Elfsborg är att alla unga spelare vet att den dag de gjort så bra ifrån sig att utländska proffsklubbar erbjuder feta kontrakt så sätter sig Elfsborg aldrig på tvären. Man ser till att få bra betalt, men stoppar aldrig en spelare från ett proffserbjudande. I gengäld känner spelarna sig alltid välkomna tillbaka – och de kommer tillbaka också, vilket vi sett flera exempel på de senaste åren.

     För mig som inbiten trädgårdsodlare påminner Elfsborg om ett växthus där småplantorna frodas, för att när de blivit klara planteras ut i den gulsvarta rabatten. Vissa plantor med särskilt vacker blomning säljs vidare till botaniska trädgårdar i hela Europa, för att efter några år i en främmande rabatt återvända till Borås Arena för att glädja besökarna ännu en tid.

     Det är kul att vara gul!

Jan Ericson

Jan Ericson, född guldåret 1961, moderat riksdagsledamot sedan 2006, medlem i IF Elfsborg och Guliganerna. Född i Göteborg, men numera bosatt i Ubbhult i Marks kommun.  Trivs allra bäst på ståplats på Borås Arena tillsammans med 13-årige sonen Niklas. Har möjlighet att se vissa bortamatcher i Stockholm och missar inte gärna derbymatcherna i Göteborg. TV blir räddningen när det av praktiska skäl inte går att se matcher live. Längtar efter ett nytt gulsvart guld!