Fördel Elfsborg mot HIF på senare år

På lördag spelar Elfsborg för 50:e gången borta mot Helsingborgs IF i en seriematch. Tre av de tidigare har varit i Division I och i de matcherna har HIF en seger medan två slutat oavgjort. Målskillnaden är 6–5 till hemmalaget. I allsvenskan har lagen spelat 45 matcher och HIF har 25 segrar mot Elfsborgs tolv och i nio matcher har lagen delat på poängen. HIF har i denna statistik ”fått” en extra seger då matchen som slutade 1–1 år 2001 blev till en HIF-seger med 3–0 sedan Elfsborg använt en icke kvalificerad spelare. Målskillnaden är 110–63 till HIF. Dock har Elfsborg ett litet övertag sett till de senaste tre åren.
 
Det första allsvenska mötet var säsongen 1926/27 och då vann Hälsingborg med hela 7–1. Bror Ljunggren var Elfsborgs förste målskytt på Olympia. Det skulle bli ytterligare tre förluster och en oavgjord match innan Elfsborg vann sin första match mot HIF borta 1931/32. Elfsborg vann i sista omgången med 3–1 och passerade därmed Hälsingborg i tabellen och var för första gången före HIF i denna. De gulsvarta målskyttarna den gången var Knut Gustavsson, Arne Samuelsson och Sven Zachrisson.
 
När Elfsborg vann sitt andra guld säsongen 1938/39 spelades premiären på Olympia. Elfsborg vann med 2–1 efter mål av Sven Jonason och Karl-Erik Grahn. Året efter då Elfsborg åter vann guld blev segersiffrorna 2–0 och denna gång var det eleganten Åke Samuelson som var dubbel målskytt.
 
På de följande 14 matcherna vann HIF hela nio och Elfsborg endast tre. Många av matcherna var målrika. 1947/48 vann HIF med 6–3 och året före med 4–3. I den sista matchen i denna epok som var Elfsborgs sista match den olyckliga säsongen 1953/54 jagade Hälsingborg guldet i kamp med GAIS. GAIS hade två poängs försprång och spelade på Stadsparksvallen i Jörnköping mot Jönköping Södra. HIF vann med 4–0 mot Elfsborg men det hjälpte inte då matchen i Jönköping slutade mållös och guldet gick till GAIS.
 
1961 grundlade Elfsborg sina guldmedaljer på Olympia. Lagen möttes i den 20:e omgången och Elfsborg kom till matchen med tre raka förluster. I Hälsingborg vände allt. Elfsborg fick fart på spelet igen och vann med 4–1 efter två mål av Henry Larsson, ett av Wigar Bartholdsson och ett självmål av backen Berne Hasselqvist i hemmalaget. Samtidigt förlorade IFK Göteborg med 2–6 hemma mot Örebro och vägen till guldet låg öppen.
 
1962 vann så HIF med 2–0, men därefter vann Elfsborg två raka, 1963 med 2–1 då Ove Grahn och Jens Söderberg gjorde målen och 1964 med 3–2 då åter Ove Grahn var målskytt nu tillsammans med Henry Larson och ett självmål.
1965 förlorade Elfsborg oväntat på Olympia med 1–0 efter att landslagsmannen Hasse Selander blivit segerskytt. När MFF sedan skulle komma att vinna med 10–1, allsvenskans senaste tvåsiffriga segerresultat, så var detta givetvis tunga poäng att förlora i kampen om det allsvenska guldet detta år.
 
1966 var Gert Christianssons mål det som räddade 1–1 och poängen till Elfsborg. 1967 vann Hälsingborg med 3–2. Owe Westerberg och Bo Falk gjorde mål för Elfsborg.
 
1968 vann Elfsborg vann på Olympia. Hasse Höglund och Rolf Karlsson gjorde målen den gången i första matchen efter sommaruppehållet. Hälsingborg åkte ut och kom inte tillbaka förrän 1993.
 
Det blev därför tre möten i division I. 1985 slutade det oavgjort 1–1. Nästa match var 1990 och då vann HIF med 2–1. 1991 var det en målrik match där det blev 3–3. Den gången var det Stefan Andréasson, Mats Rotting och Mikael Persson som nätade.
 
När Elfsborg var tillbaka i allsvenskan 1997 bjöd de båda på lagen på en mycket bra match med ett stort underhållningsvärde. Staden hade nu ändrat sin stavning till Helsingborg och HIF vann till slut med 1–0 efter mål av Andreas Jakobsson.
 
1998 vann Helsingborg enkelt med 2–0 men därefter slutade matcherna oavgjort fyra gånger i rad med början 1999 då Lars-Gunnar Carlstrand räddade poängen till Elfsborg med ett vackert kvitteringsmål i den andra halvleken.
 
2000 var det Anders Svensson som med ett av sina få frisparksmål i Elfsborg utjämnade till 1–1.
 
2001 slutade det åter 1–1 sedan Elfsborg varit helt utspelat men Kristoffer Arvhage utjämnade efter en frispark men som ovan beskrivits var detta förgäves. Johan Karlsson var på planen utan att vara spelklar och HIF tilldömdes segern med 3-0.
 
2002 års match var i den näst sista omgången och Elfsborg säkrade sin allsvenska existens genom att spela 0–0 med ett mycket bra försvarsspel i en match som spelades i halv storm och regn.
 
2003 avgjorde Gustaf Andersson – som ofta gjort mål på Elfsborg – till HIF: s fördel med ett kontringsmål.
 
2004 var det en olycklig första halvlek som förstörde allt för Elfsborg. Peter Graulund gjorde 1–0 och därefter blev Joakim Alexandersson frilägesutvisad och till råga på allt slog Andreas Dahl in frisparken som följde på Joakims utvisning. När sedan Mattias Lindström ökade till 3–0 var det avgjort. Elfsborg spelade något bättre i den andra halvleken men det hjälpte inte och det var dessutom HIF som gjorde ytterligare ett mål och fastställde hemmavinsten till
4–0.
 
Det gick inte mycket bättre 2005. Helsingborg dominerade totalt och vann med 3–0. Alla hemmalagets mål gjordes av försvarsspelare. Christian Järdler, Andreas Granqvist och Erik Wahlstedt var lyckosamma var sin gång.
 
GULDÅRET 2006 spelades mötet lagen emellan i näst sista omgången. Helsingborg hade efter en strålande höstsäsong en teoretisk chans på guldet och Elfsborg var (trodde vi då) tvingat att vinna för att AIK inte skulle passera. Det blev en tät match där det märktes att det gällde mycket. Andreas Augustsson fick in bollen i mål i den första halvleken efter en hörna men det blev bortdömt. Elfsborg kunde ändå ta ledningen efter en timmas spel då Mathias Svensson mycket elegant nickade in ett inlägg från Stefan Ishizaki. Elfsborg fick dock bara behålla ledningen i två minuter då Oliver Karekezi fick på ett distansskott utan chans för Johan Wiland. Matchen slutade 1–1 och alla Elfsborgare fick åka hem och sätta sig framför TV-rutan nästa dag för att hålla tummarna för att GAIS skulle ta poäng av AIK.
16 325 kom till Olympia denna dag och det var publikrekord för detta allsvenska möte.
 
Efter tolv raka seriematcher utan seger på Olympia bröts denna svit 2007. Andreas Augustsson nickade in segermålet redan efter tre minuters spel, framspelad av Stefan Ishizaki. Johan Wiland var sedan den som räddade segern åt Elfsborg med flera högklassiga räddningar och det tidiga målet skulle visa sig bli matchens enda.
 
En match har sällan så två olika ansikten som lagens höstmöte 2008. Helsingborg spelade ut Elfsborg i den första halvleken och René Makondele och Henrik Larsson gjorde var sitt mål och hemmalaget tycktes gå mot en säker seger. I den andra halvleken vände matchen fullständigt. Teddy Lucic reducerade efter 53 minuter och när 20 minuter återstod kvitterade Fredrik Berglund framspelas av inhoppande Joakim Sjöhage. Elfsborg pressade på för ett segermål men lyckades inte och det slutade 2–2.
 
Mikael Häggström