Småstäderna dominerar i svensk fotboll

Elfsborg, Kalmar, Helsingborg. Det är de senaste årens topplag i Allsvenskan, tillsammans med IFK Göteborg och AIK. I spanska ligan är det klubbarna från Madrid och Barcelona som dominerar högsta ligan. I italienska ligan är det klubbarna från Milano, Turin och Rom. I engelska förstaligan är topplagen från London och Manchester, ibland Liverpool. Enbart stora städer, miljonstäder.

Hur kan det komma sig att klubbar från små och medelstora städer som Borås, Kalmar, Halmstad och Helsingborg kan hävda sig så bra i högsta divisionen i Sverige samtidigt som storstadsklubbarna visserligen är många men har svårt att hänga med i toppen? Konkurrens brukar ju främja kvalitet, men av nu åtta lag från Stockholm och Göteborg i allsvenskan är det bara IFK Göteborg och AIK som lyckas hänga med där uppe. Ändå har de tillgång till mycket stora arenor; Gamla Ullevi och Råsunda Fotbollstadion, och de borde kunna samla massor av publik vid de många derbymatcherna. I storstäderna finns också de rika sponsorerna. Uppenbarligen är det någonting som fattas, trots stora organisationer med många heltidsanställda i klubbarna.

Organisation och klubbledning verkar vara en avgörande faktor för hur en klubb lyckas. När Djurgården under 2000-talet vann allsvenskan flera år så hade klubben en stark och skicklig ledning. Då fick man också en god ekonomi som möjliggjorde inköp av spelare utifrån, både från utländska klubbar och från fattigare kusiner i Sverige.
     Sportchef och tränare spelar förstås också en mycket viktig roll, det ser man inte minst i Elfsborg och Kalmar. Jag tror hela Sverige gläds åt framgångarna för dessa båda lag, samtidigt som det är viktigt för svensk fotboll. Både Elfsborg och Kalmar har ju på senare år lyckats få fram flera egna eller egenutvecklade förmågor till spelare av landslagsklass; Emir Bajrami, Denni Avdic och bröderna Elm.

Lokalt engagemang och klubbkänsla spelar nog en viktigare roll i en klubbs framgångar än vad storstadsklubbarna velat erkänna. Man måste trivas i en klubb och i ett gäng för att kunna utvecklas som spelare.
     För många unga spelare finns redan tidigt drömmen om ett utlandskontrakt. Om en spelare – och hans föräldrar och rådgivare – då vet att en klubb är duktig på att matcha och utveckla sina spelare, men också brukar ge sina spelare chansen när den kommer, då väljer man hellre den klubben än en annan som kanske just då erbjuder bättre villkor.
     Och hur matchar man fram en duktig spelare? Många unga spelare har knäckts av att inte få tid att utvecklas i ungdomslag och reservlag. Långsiktighet och rimliga förväntningar måste finnas med i bedömningarna.

Och så då klubbkänslan. Ingen kunde undgå att se och känna den spelglädje som vällde fram hos Anders och Mathias Svensson när de kom tillbaka till Elfsborg efter sina utlandssejourer. Och den värme de fick ta emot från alla Elfsborgsfans, de togs emot med öppna armar. Sådant betyder mycket för en klubbs framgångar.
Kanske är det den insikten som ofta fattas hos storstadsklubbarna.

Bengt KÅ Johansson