Lång kö före klockan slog 10
Publicerad: 2013-07-29 08:37
På måndagsmorgonen klockan 10:00 öppnade biljetthuset på Skaraborgsvägen. Redan tidigt på morgonen samlades de första hugade biljettspekulanterna. Elfsborg.se gav sig ut i kön för att kolla läget.
Under måndag mellan 10:00-18:00 säljs biljetterna till IF Elfsborg – Celtic FC i ett särskilt försläpp endast i Borås.
Först i kön satt två glada killar i Elfsborgströjor. Peder Lengberg och Henrik Granefelt, båda från Fristad hade satt sig redan vid sex-tiden på morgonen.
Peder ser lugn och nöjd ut i sin solstol. Henrik å sin sida är dock aningen besvärad av uppmärksamheten. Att vara först i kön innebär per automatik att man blir ett självklart intervjuoffer.
Varför är ni här så tidigt?
Peder: Ja du, vi ville väl vara på den säkra sidan… Det var lite planerat men inte helt hur och när vi skulle ta oss hit.
Henrik: Först sa vi vid åtta, sen sköt vi bak det till sju och sen sa vi skit samma, vi åker in vid 06.
Har ni köat för biljetter någon gång förut?
Båda: Någon gång för konsert kanske men inte för fotboll.
Hur klarar man sig i kön?
Peder: Vi har med kaffe, riskakor och smågodis. Vi slängde ner det vi hann med helt enkelt. Och så har vi ju våra stolar.
Och Elfsborgströjan på?
Henrik: Ja det var Peders idé, han tyckte det behövde synas att det var Elfsborgare först i kön.
Tur var väl det. För på brassestolen bakom sitter nämligen dagens första Celtic-supporter, David McEwan från Fristad.
Är du verkligen skotte?
– Jag har skotska släktingar och pappa bor i Skottland så det är Celtic som gäller.
Ska du köpa biljett till honom också då?
– Nej det får han faktiskt fixa själv, skrattar David.
David har med sig kompisen Casper S Bengtsson, men för Caspers del är det Elfsborg som gäller. Killarna tänkte dyka upp riktigt tidigt men när de tog en sväng förbi på morgonkvisten var det ganska tomt så killarna åkte hem igen och återkom vid kvart i sju.
Mycket energidryck, är det nyckeln?
– Ja, vi gick aldrig och la oss igår så det är bara att köra på.
Vad behöver man mer?
David: äsch, det är ju första dagen på semestern. Jag har med stolen och regnkläder om det skulle börja ösa ner.
Kommer ni sitta ihop på matchen?
David: Vi får se, jag vill ju gärna ha biljett så nära Celtic-klacken som möjligt
Casper: Och jag tänker heja på Elfsborg… Så vi får väl se hur vi sätter oss.
Klockan börjar närma sig kvart i tio och kön ringlar sig allt längre. Vid flaggstängerna utmed Skaraborgsvägen står Jessica och Robert, från Göteborg. De utmärker sig i kön på sättet de är klädda med Celtic-tröja på Robert och med Celtic-halsduk på armen för Jessicas del.
Varför hejar ni på Celtic?
Robert: Vi har följt dem ganska länge och varit på några matcher i Skottland, bland annat ett Old Firm derby. Det är en klubb med fina traditioner och en lång historia.
Var kommer ni ifrån?
Jessica: Vi kommer från Göteborg och åkte därifrån i morse så vi var i kön vid halv nio ungefär. Vi ska vara lite ombud åt ett par av våra kompisar som även de är Celtic-supporters men bor i bland annat Stockholm.
Har ni tittat på Elfsborg tidigare?
Robert: Det har väl blivit några allsvenska matcher men inte i år eftersom jag hejar på Gais.
Ett sista stopp i kön så. På en brassestol med en bok i handen och hörlurar i öronen sitter Elisabeth Jonsson, från Stora Leverne i Vara kommun.
Hur lång resa har du gjort och hur kommer det sig att du tagit dig ända hit?
– Jag gick upp vid sex-tiden och tog bilen så jag var i kön vid halv nio kanske.
Vem ska du handla till?
– Det blir till mig själv och maken. Det är jag som är fotbollsnörden så han följde med men sitter i bilen och vilar och läser medan jag sitter här.
Vad lockar med matchen?
– Det är ju dels Celtic men även Champions League-kval och det är lite annat än Allsvenskan. Jag försöker komma iväg på de allsvenska matcherna också ett par gånger om året men det är ju en bit att åka.
Är det verkligen värt en så lång resa för att sitta i biljettkö?
– Absolut, helt självklart, det var ingen tvekan. Maken och jag hade ändå semester så när biljetterna är hämtade passar vi på att shoppa lite och ta en fika innan vi åker hem.
Text: Eva Fihn
