Hej Niklas! – Del 1

Del 1.

Hej Niklas! Vilken resa det blev! Vi åkte från Borås Arena igår kväll klockan 17:45 och kom till hotellet i Spanien strax efter klockan tre i morse!

Till vår stora glädje hamnade jag och Roddan jämte varandra på flyget. Vi har ju som du kanske vet stöttat varandra mycket sedan du lämnade oss i sticket… Roddan intog dock ”position gam-nacke” strax efter start och sov sedan hela resan.

Längst in på vår rad, jämte Roddan satt vårt nyförvärv från Mjällby, Viktor Götesson. Innan Roddan somnade satt de båda och pratade, nya lagkamrater emellan. Du kanske minns Emil i Lönneberga, när Emils familj är hos Fru Petrell och Emil träffar borgmästarens son Gottfrid för första gången. ”När två pojkar av samma skrot och korn möts, då tänds där liksom ett ljus i deras ögon”. Det var fint. Och det är lite så det känns i truppen just nu – många unga, entusiastiska killar med ett gemensamt mål; att vinna fotbollsmatcher!

Götesson läser för övrigt Sagan om ringen, ”The Fellowship of the ring”. Mobaeck läser om första världskriget, Magnus Hellman Driessen läser Analfabeten av författaren som skrev Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann och jag själv läser en bok om vår inre kraft. Det är många som läser när vi reser. Eller tittar på film så klart.

Kevin och Abbas är som du vet längst i laget. Båda två mäter cirka två meter och brukar därför helt logiskt få platserna med extra benutrymme. På den här flygningen finns även U-truppens duktiga målvakt David Olsson med. Han är 197 centimeter lång och hade bara timmarna innan avresan gjort en kanondebut i A-laget. Tror du att han fick sitta jämte Kevin och Abbas? Nix. En av lagets kortaste killar parkerade sig nämligen där och var dessutom sjukt nöjd med sitt kap av plats. Det hjälpte inte ens att Wettergren var framme och låtsasskällde. Han satt där bara. Om du sedan tänker dig bokstaven Z, har du Olssons ställning under den fyra timmar långa flygresan. Det här kan ju låta väldigt elakt men mr X där framme jämte Kevin och Abbas är världens snällaste, raraste grabb! Du förstår säkert det komiska i det här. Vi som såg spektaklet skrattade i alla fall rått men hjärtligt.

Vi ska snart lämna den här flygresan men bästa kommentaren måste bara nämnas. Alla spelare beställde mackor från vagnen när den kom (alla utom Roddan då som sov). Så kommer turen till en av killarna som säger till flygvärdinnan ”one for me också”. Du minns Wettergrens och mitt häxgarv?

Väl på hotellet, samma som vi bodde på förra året i Estepona var vi trötta. Janne Mian hade delat ut nycklar till alla på transferbussen så det var bara för oss alla att gå direkt till rummen. När jag klev ur hissen på femte våning och följde pilarna till mitt rum insåg jag att det var exakt samma rum som förra året. Allt var sig likt – lukten, de vitkalkade väggarna, korridoren med heltäckningsmatta, glaspartierna mot innergården. Det enda som inte var som i fjol var att i rummet jämte mitt, vägg i vägg, där bodde Klas förra året. Plötsligt kändes det som att tiden hade stått stilla, som att vi hade backat bandet, som att Klas snart skulle dyka upp och le sitt snusiga, snälla leende och säga ”god natt Catta”. Jag somnade snabbt men med en sorgsen klump i bröstet.

Catalina