Simon Hedlund gjorde en fantastiskt fin säsong i Elfsborgströjan 2016 och det pratades mycket om hur länge vi skulle få behålla den makalöst snabba mittfältaren/anfallaren. I september skrev han så på för tyska FC Union Berlin och nu efter några månader börjar allt falla på plats!

Vem: Simon Hedlund
Var: Tyska Bundesliga 2, FC Union Berlin
Sedan: 1 september 2016
Kom till IFE: 2009, 16 år gammal från Trollhättan

Hej bästa Simon, hur mår du?
-Tack jag mår jättebra. Vi har precis tränat här och ska snart käka.

Hur har du haft det under första tiden i Berlin?
-Det har varit bra men det var lite jobbigt i början faktiskt. Jag hade ingen lägenhet då utan bodde på hotell i cirka en och en halv månad och så var jag själv. Det var en omställning men sen fick jag lägenhet och tjejen flyttade ner så sen dess har det varit jättebra. Jag trivs men tyskan är fortfarande svår, jag förstår mer än jag kan snacka. Fotbollstermerna har jag lärt mig snabbt men när jag är hos min tyskalärare och ska lära mig grammatik och grejer, det är svårt. Jag hade ju tänkt att bli proffs i Spanien så jag valde spanska när jag gick i skolan haha, jag har aldrig läst tyska tidigare.

Vart i säsongen befinner ni er nu?
-Vi kör fram till den 16 december innan ligan tar uppehåll. Vi har julledigt till den 3e januari då vi börjar träna igen, först en vecka hemma innan vi åker på träningsläger i Marbella. I slutet av januari drar ligan igång igen och sen håller den på till slutet av maj. Det ska bli skönt med uppehåll nu, det har varit en väldigt lång säsong för mig och kroppen behöver varva ner lite känner jag. Sen ska det bli skönt att komma hem lite också. Vi kommer vara i Borås över jul, bara njuta så mycket som möjligt av ledighet.

Hur har det gått för dig rent fotbollsmässigt?
-I början var det rätt jobbigt då jag blev lite småskadad ganska direkt. Det är lite andra träningsmetoder här, tuffare. Hemma i Sverige, under veckorna körde vi ofta två hårda pass för att sedan toppa på matchdagen. Här är det full fart hela tiden utom dagen innan. Det var lite svårt att vänja sig vid det och jag fick en bristning i baksidan men sen har jag kommit in i det riktigt bra. Fick börja med några inhopp men nu har det blivit tre, fyra starter. Sista matchen nu startade jag och så spelade jag mot Dortmund i cupen också! Det var riktigt kul, att få spela mot storstjärnor som till exempel Mario Götze som avgjorde vm-finalen, det var riktigt roligt.

Hur är supporterkulturen och hur många kommer på era hemmamatcher?
-Jag tror arenan tar cirka 22 000-23 000 och det är nästan alltid fullsatt. Själva arenan är inte så stor, Borås Arena är större. Uppifrån ser det ut som ett ”U” med tre sidor ståplats och en läktare med sittplats. Det är ett enormt bra tryck hela tiden, bra supportrar vilket känns bra med tanke på hur bra Guliganerna alltid var. Första gången jag gick in och möttes av jublet fick jag gåshud.

Vad är den stora skillnaden mellan nya ligan och allsvenskan?
-Absolut tempot men framför allt press-spelet. De pressar precis hur mycket som helst här, det är tyskarnas grej, att man pressar motståndaren till misstag och bygger sina anfall utifrån det, hela tiden. Jag tyckte att vi var bra på det i Elfsborg men här är det helt galet. Alla springer enormt mycket och har enormt bra kondition. Jag tycker att det funkar bra och såklart bättre och bättre ju mer man kommer in i det.

Vad saknar du mest med Elfsborg då?
-Alltså, jag saknar Sverige, tryggheten man har hemma, men det finns otroligt fina människor även här. Jag hade hört mycket om hård attityd utomlands men här är alla hur snälla som helst. Klubben liknar faktiskt Elfsborg på många sätt, en familjär klubb där klubb, spelare och supportrar står nära varandra. Supportrarna här har mycket att säga till om och det är kul. Största skillnaden för mig är att jag snackade mer hemma. Språket är som sagt lite jobbigt men nu har vi två danskar i laget som jag hänger mycket med, då kan jag snacka svenska.

Vill du hälsa något till alla Elfsborgssupportrar här hemma?
-Ja, verkligen. Jag vill tacka för allt stöd och alla lyckönskningar jag fått, att folk bryr sig om hur det går för mig. Det känns verkligen som att om man en gång varit elfsborgare så är man alltid elfsborgare. Stort tack för det och det vore jävligt kul om alla vi som har lämnat nu under senaste åren kom tillbaka samtidigt och tog SM-guld, det vore grymt!

C.Bruna