Klas Ingesson i Nyhetsmorgon lördag
Publicerad: 2014-04-11 08:36
Börja lördagen på allra bästa sätt. Se en lång, öppenhjärtig och härlig intervju med Klas Ingesson i TV4, Nyhetsmorgon lördag.
I torsdags besökte TV4:s programledare Jesper Börjesson Borås Arena för en längre intervju med Klas. Den kommer att sändas i morgon, lördag strax efter 10-nyheterna. Missa inte den här intervjun som innehåller såväl Klas syn på sin roll som manager i Elfsborg, minnen från VM -94 och hur han har tacklat sin sjukdom. I väntan på detta publicerar vi nu artikeln med Klas som fanns med i vår allsvenska bilaga i Borås Tidning för ett par veckor sedan. Trevlig läsning och trevlig helg!
För evigt inskriven i historieböckerna sedan VM-bronset 1994. En blond viking på mittfältet som med mord i blicken sprang tills han stupade, som kämpade gränslöst och visade prov på sällan skådad vinnarskalle. En spelare som hatade att förlora. Och som hatar det än idag. Som manager och tränare i IF Elfsborg är det just den egenskapen han kräver av sin trupp.
-Spelar man i Elfsborg ska man vilja vinna. Det är inget snack. Jag bryr mig inte om ifall du har spelat 1000 landskamper, varit proffs eller är ny och uppflyttad från egna led. Det är vad du gör här och nu som räknas. Den som har tränat bra i veckan och visat rätt attityd spelar matchen på helgen. Det är sunt att visa att man blir besviken när man inte blir uttagen men det går inte att tjura i evigheter för det. Vi kan inte lägga tid på sånt tjafs utan ska istället fokusera på det vi tycker att spelaren kan utveckla för att finnas med i truppen till nästa match, säger Ingesson.
Få personer, som dessutom saknar erfarenhet av tränarjobbet på elitnivå hade kunnat kliva in i ett omklädningsrum och förklara att ”det är detta som gäller – passar det inte så dra.” Klas Ingesson kan. Med sina totalt 318 matcher som proffs i sammanlagt sju olika ligalag, i fem olika europeiska ligor vet han vad han pratar om. Lägg där till drygt 50 allsvenska matcher med IFK Göteborg, 57 landskamper och ett historiskt VM-brons. Spelare köper vad en sådan gubbe säger. Pratar man med Elfsborgs i särklass mest meriterade spelare, Anders Svensson så hyllar han Ingessons sätt att leda laget.
– Allt som Klas har åstadkommit som spelare gör att han får respekt och hela hans person har pondus. Han är inte rädd för att fatta tuffa beslut utan är rak och ärlig, och som spelare vill man ha raka besked. Får du inte spela och är missnöjd med det och ifrågasätter – får du bara ett rakt besked så ”fine”. En tränare får inte vara konflikträdd. Du har 25 individer som vill spela, alla kan inte göra det och då måste det finnas en stark chef som talar om det. Klas är otroligt stark och nyttig för oss. Det spelar ingen roll vem du är utan han gör det som är bäst för laget och klubben och det respekteras, säger Svensson.
2014 innebär på många sätt en nystart för IF Elfsborg. Fem spelare från egna led är uppflyttade, truppen är bantad och i och med det nya tränarteamet ser också spelsystemet annorlunda ut från förra året.
– Det måste finnas en spelidé, ett system som man aldrig viker ifrån. Det är egentligen inga konstigheter, tittar man på vad man har för spelare och kvalitéer i truppen så har man ett spelsystem, säger Ingesson.
Han väljer att kalla det för 4-3-3 där man spelar med fyra backar, tre centrala mittfältare, två yttermittfältare och en forward.
– När jag kom i höstas spelade vi mer 4-1-4-1 med en ”sittande” mittfältare. Det gjorde man för att känna en viss trygghet i Europaspelet – fyra backar och en mittfältare (Anders) framför, som en säkerhetsgrej. Nu ska vi vara mer aggressiva i försvaret, inte backa hem till eget straffområde. Anders ska ligga tightare med de andra två centrala mittfältarna. Vi ska upp med backlinjen, med den risken att motståndaren kan komma förbi oss. Det är en risk vi får ta, säger Ingesson.
Han vill se aggressiva spelare i truppen, även i det defensiva spelet.
– Förra året när vi hade ett lågt försvarsspel hade vi konstant för lite folk i boxen, vi hann aldrig upp. Startar vi längre upp i banan, ja då får vi också fler spelare i boxen. Försvarsspel är inte att backa hem utan att kliva framåt, slår han fast och nämner FC Salzburg som Elfsborg mötte i Europa League i höstas som ett bra exempel:
– De körde bara på, allihop. Så vill jag driva vårt spel, det ska vara ”kliva på istället för att backa hem”, flytta upp laget, vinna boll tidigare och därmed få mer folk i anfallsspelet.
I det ”nya” spelsystemet är Ingesson, Mian och Wettergren övertygade om att nyförvärvet Viktor Prodell blir en viktig hörnsten. Prodell som är en erkänt skicklig boxspelare och bra bollmottagare anslöt till truppen för bara några veckor sedan.
– Viktor är en hårt jobbande central forward, otroligt stark i boxen och mycket målfarlig. Jag har hela tiden varit otroligt nöjd med truppen men kanske att vi har varit lite tunna längst fram. Med Prodell får vi ytterligare en dimension i vårt spel, blir än mer slagstarka. Vi får fler offensiva alternativ, behöver inte låsa fast oss vid en enstaka idé utan kan variera oss och därigenom bli svårlästa, säger han.
Elfsborg har nu Viktor Prodell, Per Frick, Mikkel Beckmann, Lasse Nilsson och Victor Rotting som forwards. Ingesson är nöjd.
– Alla har sina kvalitéer. Beckmann är en otroligt bra spelare som du kan sätta var som helst i det offensiva rummet. Frick och Prodell liknar varandra som spelare och Rotting är en ung och spännande spelare som har visat rätt attityd så här långt. Och så Lasse. Han är egentligen den enda spelare som vi har flyttat på i år. Lasse kan vi alltid ha som forward men samtidigt så går vi miste om en del av hans kvalitéer när vi har honom på den positionen. Som vänsterytter kan han komma in med bollen från kanten, hitta löpningar och komma mer rättvänd och en sak vet vi och det är att Lasse gör mål.
Ingesson tycker att det känns som att spelarna har hittat hem.
– Tidigare kändes det som att många var otrygga i sina positioner eftersom de flyttades runt. Nu vet de att; ”jag är vänsterytter, jag vet vad jag ska göra och jag är bra på det”.
Försäsongen är över. Allsvenskan står för dörren. Ingesson tror stenhårt på laget och vittnar liksom spelarna om entusiasm och skön stämning både i omklädningsrummet och på planen. Hemligheten?
– Vi har hela tiden fört en dialog med spelarna om hur vi ska spela och träna. Vi ledare har varit öppna med hur vi tänker både vad gäller fotboll och fysträning men har spelarna haft förslag på bättre lösningar så ”varför inte”. Jag tror att det är viktigt att alla är delaktiga i det vi håller på med. Det ska finnas utrymme för diskussion men det är viktigt att det inte blir någon polsk riksdag utan att en person bär huvudansvaret. Jag bestämmer i slutändan, även om det inte blir min vilja alla gånger, det spelar mindre roll, bara vi driver igenom det som vi har beslutat om.
Laget reagerade redan tidigt under försäsongen positivt på det öppna klimatet och tack vare skickliga fystränare och rehabansvariga har IF Elfsborg inför seriestarten en intakt trupp. Försäsongen har förlöpt utan skador.
– Vi vet hur stor risken är för skador men vi har lyckats. Killarna har gjort det som har sagts, fystränare och sjukgymnaster har gjort ett enastående bra jobb. Vi har lyssnat på varandra och dragit åt samma håll. Vi har jobbat alternativt med de som har haft problem. Jon och Lasse till exempel som har kört ”prehab”, de har sprungit lika mycket som alla andra men på ett sätt som har passat dem, berättar Ingesson.
Nu har således samtliga spelare exakt lika många löpmeter i benen, samma mängd styrketräning och så vidare.
-Nu är det upp till oss att visa vad vi går för, att våga, visa mod, inte bli nervösa och få panik om vi får en trög start. Allsvenskan består av 30 matcher och man vinner inte en serie på första matchen. Bokslutet kommer efter sista matchen i höst. Däremellan är det hårt jobb som gäller och ingenting annat. Den stora skillnaden i år är att vi är en mindre grupp där samtliga kommer att vara mer involverade i alla matcher. Många av spelarna har varit besvikna på sig själva och sin insats i fjol. Det finns en revansch-lusta, en egen vilja i varje spelare att det ska bli bra i år. Det finns inga förutfattade meningar kring vår verksamhet utan alla är hungriga och då är det lätt att vara ledare.
Hur ska säsongen ha sett ut för att du ska vara nöjd när 2014 sammanfattas fram i höst?
– Oavsett resultat så kommer jag att vara nöjd om vi orkar driva igenom hela den här säsongen med samma goa inställning som vi har nu. Det finns ett fantastiskt driv och vilja i truppen. Jag älskar när jag ser att det ”brinner” i laget, finns en glöd. Samtliga spelare visar verkligen att de vill vara i Elfsborg. Killarna kämpar och vill vinna för sin klubb och har man kommit dit, då har man kommit långt.
Och resultatmässigt?
– Kvalitén vi har i det här gänget är så pass bra att vi ska vara med och slåss om de främsta platserna men spelar man i Elfsborg behöver man inte fundera så mycket på målsättning, alla vet det redan. Vi ska vinna fotbollsmatcher och vara beredda att göra allt som krävs för att göra det.
…och i år är det 20 år sen Klabbe grävde guld i USA….
I sommar har det gått 20 år sedan det svenska herrlandslaget grävde guld i USA. Det räckte hela vägen till en historisk bronsmedalj. Och i juni samlas hela -94-truppen för en Bronsmatch i Båstad.
Tröttnar du någonsin på att prata om det?
-Nej, det gör jag egentligen inte, man lever ju på det, är förknippad med det på något sätt. Vem hade jag varit om jag inte hade gjort det liksom? -94 är en enormt stor grej för alla svenskar, en milstolpe i svensk historia, säger Ingesson.
Men det var nära att landslaget -94 hade fått klara sig utan sin mittfältsgigant. Någon månad före VM körde Ingesson på en älg, skadade sig illa och två diskar i nacken försköts. Bara någon vecka före avresan till USA blev det klart att han skulle kunna spela.
– Jag gjorde hyfsade matcher men fick inte ur mig allt som jag visste att jag hade i mig. Efter guppspelet bidrog jag mer, mot Rumänien och Bulgarien gick det riktigt bra.
Han pratar fort och mycket, engagerat, minns med hela sin uppenbarelse. Han berättar om -94 truppen, att många hade varit med i VM i Italien 1990 och fått ”dyngstryk”. I stort sett samma spelare hade två år senare lyckats ganska bra i EM, nått en semifinal.
– Vi som hade blivit förnedrade i Italien fick revansch och det var viktigt inför -94, tror han.
Spelarna som i EM -92 hade en snittålder på 23-24 år hade -94 fått några års ytterligare erfarenhet. Många av spelarna var ute i Europa som proffs, något som inte var så vanligt på den tiden.
– Vi var många som var förberedda och visste vad det handlade om. Utomlands har du skyhöga krav på dig. Går det dåligt är det du, personligen som får ta skiten. I Sverige är ett lag mer som ett kompisgäng där kollektivet tar skiten men där ute är det ett jobb där det gäller att prestera, inte minst under tryck, annars e du körd. För att lyckas i en turnering som VM så måste du ha spelare som vet vad det handlar om och det visste vi, säger Ingesson.
Alla de där utlandsproffsen hade dessutom viktiga roller i sina klubblag. Thern, Schwarz, Ingesson, Brolin, Dahlin – tongivande spelare, lagkaptener även om alla kanske inte spelade i de största klubbarna.
– Dessutom innehöll truppen några unga spelare, Jocke Björklund till exempel som också hade fått några år på sig att mogna. Blåvitt spelade i Europacupen och gjorde bra ifrån sig där så de allsvenska spelarna som var med i landslagstruppen var också bra och visste vad som gällde, säger Ingesson.
Truppen -94 var således ett landslag som mer eller mindre var orört sedan -92. Tommy Svensson ledde som bekant de blivande brons-hjältarna och Ingesson är övertygad om att Svensson redan 1992 när han tog över som förbundskapten hade en bild av vad han hade att jobba med.
– Det var någon spelare ut, någon in men i stort sett samma trupp och hur han skulle driva det, den idén hade Tommy redan i huvet. Det kan inte ha varit en slump att allt föll på plats – 94, säger Ingesson.
Han talar om Tommy Svensson med värme, beskriver en lugn person med lång och gedigen erfarenhet som tränare och från egna proffskarriären men som framför allt var en människokännare av rang med enorm förmåga att läsa av människor.
– Jag tror att det spelade väldigt stor roll när han bildade gruppen, att det skulle stämma på alla plan, säger Ingesson.
Vilken match minns du bäst själv?
-Det var Dallas när det var så jävla varmt. Jag gick ner fyra kilo på den matchen! Och så matchen mot Rumänien. Herre Gud. Vi var med, vi var helt borta, vi var med igen, tog ledningen med tio minuter kvar, fick 1-1 i baken i 89:e, en galen förlängning och så straffarna… Den matchen hade väl allt. Inte ens Hitchcock hade kunnat skriva en bättre rysare, säger Ingesson, skrattar och skakar på huvudet.
Sverige vann som bekant den där galna kvartsfinalen och ställdes mot Brasilien i semifinal, en match som brassarna vann med 1-0 efter mål av Romario med bara tio minuter kvar.
– Det är den bittraste förlusten i min karriär. Romario… människan är ju en meter lång och så nickar han in bollen….
Ingesson slår ut med händerna, skakar på huvudet och fortsätter:
– Hade vi bara klarat det till full tid, om det hade gått till förlängning och straffar, då hade vi gått vidare, det är jag helt säker på.
Samlingen efter matchen minns han som igår.
– Energin som fanns i det där rummet… det gick nästan att ta på den. Vi satt säkert där i två timmar. Vi var arga, besvikna, gapade och skrek på varandra men cirkeln slöts på något sätt, vi kom ihop som lag igen och när vi gick därifrån hade vi redan vunnit bronsmatchen mot Bulgarien. De var rökta innan vi började. Jag tror att vi hade vunnit mot vilket lag som helst där.
Hur känner du när du tänker tillbaka på det idag? Är det bara glädje eller är det bitterljuvt?
– Bara glädje egentligen. Det finns ingenting att vara bitter över men… att vi inte gick till final när vi var så nära… Även om vi borde ha fått stryk med 5-0 mot Brasilien, så bra var de… Men jag känner en enorm glädje över att vi tog bronset, hade vi inte gjort det hade det inte varit samma grej.
I slutet av juni firas 20-årsjubiléet av bragden med en bronsmatch i Båstad, en återförening med bronshjältarna där hela VM-truppen är bekräftad. Givetvis är det forne förbundskapten Tommy Svensson som ska ta ut startelvan och coacha laget tillsammans med assisterande Tord Grip. Tommy Svensson har redan avslöjat för arrangören, att det för en gång skull är gamla meriter som väger tyngst.
Vad säger du om det Klas – du som förespråkar att det är här och nu som gäller och absolut inte gamla meriter som räknas?
– När det gäller mig själv gäller alltid gamla meriter, säger han ironiskt och skrattar.
Du kommer att åka dit men kan ju inte spela. Hur känns det egentligen?
-Det är tungt faktiskt. De första två, tre åren efter att jag blev sjuk var det riktigt tungt att inte kunna vara med, inte ens på en enkel passningsövning men ”va fan”, det finns alltid de som har det värre och så länge det är så ska man bara hålla käften. Jag åker dit och säger hej till publiken, så har jag gjort mitt, säger han och ler.
Till sist då, på tal om landslag. Vi hör ju ofta dig och Anders ”diskutera” landslagsmeriter i omklädningsrummet. En gång för alla, vem av er båda, om vi tänker er i ert livs bästa form – skulle ha nummer 8 i landslaget?
-Ja, men det behöver du ju inte fråga. På min tid var man tvungen att vara väldigt, väldigt bra för att få nummer 8. På Anders tid verkar ju vem som helst ha kunnat få den. Jag har dessutom startat fler landskamper än Anders. Och så har jag vunnit ett VM-brons, säger Klas och blinkar.
Här kräver förstås det journalistiska uppdraget att även motparten får komma till tals, så vi berättar för Anders Svensson vad Klas har sagt och ber om en kommentar.
-Jasså, det säger han. Nä, men 57 landskamper är ju också bra Klas, absolut (Anders har som känt gjort 148 och är Sveriges meste landslagsman genom tiderna reds.anm.) Men jag har det tufft och känner mig rätt ensam i den just den här striden. Till och med min fru tycker att Klas är given nummer 8 i landslaget. Givetvis var det ju just Klas som var hennes idol när hon var liten och skälet till att hon ville spela och spelade i nummer 8… Men visst, Klas hade ju en jäkla vilja i sig men inte så mycket fotboll men jag kan ju aldrig bräcka hans VM-brons. Jag är inte ens i närheten så jag får acceptera att jag är nummer två när det gäller nummer 8, både i landslaget och här hemma också tydligen, säger Svensson och ler.
Catalina Bruna Eriksson
