Fortsättning på del 1. Läs del 1 här.
IF Elfsborg hade efter elva omgångar av serien – mycket tack vare en segersvit på åtta raka matcher – tagit en klar ledning. Höstsäsongen var ännu inte slut och Elfsborg åkte till Sandviken i den tolfte omgången och här tog segersviten slut. Ett vilt kämpande hemmalag gjorde allt för att förhindra de allsvenska serieledarna att göra mål och de lyckades också då matchen slutade 0-0.

Elfsborg hade nu en höstmatch kvar. Den spelades så sent som den 6 november på Ramnavallen och Hälsingborg var motståndare. De gulsvarta tog en säker ledning i första halvlek. Knut Johansson med två mål och Sture Anderson med ett såg till att ställningen var 3-1 i paus. I den andra halvleken pressade HIF intensivt och försvaret med Ragnar Blixt och Erik Källström på kanterna och Arvid Emanuelsson i mitten fick slita hårt för att försvara ledningen. HIF kunde bara åstadkomma ett mål och segern var klar.

Den allsvenska höstsäsongen 1938 avslutades först den 20 november – Malmö FF – Gårda 1-1 – och när den summerades så hade Elfsborg ledningen efter de tretton spelade matcherna med 22 inspelade poäng. Serieledningen var hela sju poäng före AIK och Degerfors.

Vårsäsongen startade den 10 april och Brage kom till Ramnavallen. Dalmasarna hade ingen chans och Karl-Erik Grahn och Åke Samuelsson fick slå in varsin straffspark och dessutom gjorde Gösta Dahl och Knut Johansson var sitt mål så segersiffrorna skrevs till 4-1.

Nästa allsvenska match borta mot Malmö FF blev historisk. Det var första gången där spelarna hade ett nummer på ryggen. Förslaget kom från Malmös framsynte ledare Erik Persson och Elfsborg gick med på nymodigheten förutsatt att Malmö FF stod för merkostnaden. Knalleandan var djupt rotad men denna dag hjälpte det inte spelet då matchen slutade 0-0.

Trollebo IP i Hallstahammar var nästa anhalt. Elfsborg kom – nu utan nummer på tröjorna – och uppvisningsspelade. Storsegern skrevs till 7-1 sedan Knut Johansson gjort hattrick och Sven Jonasson och Sture Andersson svarat för två mål vardera.

Sven Jonasson spelade sin 250: e allsvenska match i följd och firade detta med att i slutminuten skjuta segermålet 2-1 mot Sandvikens IF på Ramnavallen. Åke Samuelsson hade tidigare i matchen gjort det första målet.

Elfsborg hade efter sjutton omgångar en ledning med nio poäng och kunde säkra seriesegern hemma mot de regerande mästarna IK Sleipner. Sleipner tog ledningen men på de fem sista minuterna av den första halvleken bände Elfsborg matchen. Sven Jonasson utjämnade och Karl-Erik Grahn gjorde mål på straff. När så Sven Jonasson i den andra halvlekens inledning slog in 3-1 tycktes saken vara klar. Sleipner gav ändå inte upp och lyckades sensationellt komma tillbaka och reducera till 2-3 och kvittera till 3-3. Men räddningen fanns på Råsunda där AIK vann mot Malmö FF med 2-0 och Elfsborg kunde fira sitt andra allsvenska guld och detta redan efter 18 spelade omgångar.

Resten var defilering. Gårda BK besegrades på Gamla Ullevi med 5-0 efter att Knut Johansson och Åke Samuelsson blivit tvåmålsskyttar och Sven Jonasson enmålsskytt.

På Stora Valla i Degerfors blev det nytt publikrekord 7 410 när mästarna kom på besök. Det blev en ny uppvisning och en klar 4-1 viktoria där Gillis Andersson gjorde två mål och Sven Jonasson och Karl-Erik Grahn var sitt.

Spelårets enda hemmaförlust kom mot Malmö FF i den 21: a omgången då ett straffmål av K-E Grahn inte räckte. Ove Andersson gjorde två mål för MFF som vann med 2-1.

Landskrona BoIS vann avslutningsmatchen och säkrade därmed bronsmedaljerna. Åke Sandberg fick kapitulera tre gånger så inte heller denna gång gav Karl-Erik Grahns mål någon poäng.

Elfsborg segerpoäng blev 34 och vinstmarginalen hela nio poäng före AIK, Malmö FF och Landskrona BoIS. Degerfors och Hallstahammar flyttades ned.

Rikspressen berömde Elfsborg för att alltid i med- och motgång ”spela spelet” och medan konkurrenterna knutit in sig i spelfördärvande försvarssäckar så har Elfsborgs bollspelande forwards spelat de fega försvaren sönder och samman och de skarpa målskyttarna har fullbordat katastrofen för konkurrenterna.

Text: Mikael Häggström